The kooks

Nej nej nej. Nu får jag ett sånt där obsessed moment igen.
The Kooks! Luke Pritchard! Vad gör de med mig?! Inte kan det vara nyttigt i alla fall.
Jag vet inte vad som är så speciellt med dem, men deras musik går som en pil i genom mitt hjärta. Tanken på att se de live är obeskrivlig. Från min förra blogg skrev jag historien om hur jag hittade dem, jag klistrar in den här också...

Allt började med en vanlig eftermiddag, jag satt hemma i soffan och läste samtidigt som jag lyssnade på p3 på låg volym. Plösligt hörde jag radion spela upp en av de mest upplyftande sånger jag hört, en fantastisk sångröst som nynnade fram "Do do dodododo do". Jag höjde radion, reste mig upp och bara log. Jag väntade på att låten tog slut, och radioprataren konstaterade att låten hette Always where I need to be, och bandet hette The kooks. Jag satte mig vid datorn och sökte på Myspace, och där var de. The kooks. Jag lyssnade igenom låtarna på deras Myspace, och jag blev kär i dom direkt. Det var sommar kommer jag ihåg, för jag sprang rakt till mitt rum och hämtade pengar och sedan sprang jag ut i sommarvärmen och tog bussen till Åhlens. Där hittade jag skivorna, Inside in/Inside out och Konk. Utan att tveka köpte jag dom direkt. Jag vet inte om det var sommarvärmen som gjorde mig konstig, för mitt huvud var uppe i skyn på något vis. När jag sedan kom hem, satte jag in skivorna i min dator, och tog ner dom till iTunes bibloteket. Sedan lyssnade jag bara, när jag först lyssnade igenom andra skivan, Konk så fick jag först en favorit, One last time. Som fortfarande är en av mina favoritlåtar. Från första skivan Inside in/Inside out så fick jag Sofa song som favorit. Förmodligen blev jag nog löjligt tonårsdragen till meningen "I will do my best, just to get under her dress". Jag undrade vem sångaren var, sångaren med den så underbara rösten, så jag kollade upp det. Luke Pritchard hette han. Jag trodde att jag aldrig skulle komma ihåg namnet, men jag hade fel. Det är numera insvetsat i mitt huvud. Sen hade vi gittaristen, Hugh Harris, Basisten Max Rafferty som numera är ersatt av Dan Logan och sen trummisen Paul Garred. The kooks tog mig med storm på ett dygn och de är deras musik jag kopplar till det mesta. Glädje, sorg och kärlek.
Numera är min iPod helt erövrad av The kooks, 152 låtar är jag uppe i nu. Vem vet vart det här kommer sluta?