Jag känner mig nollställd. Vad ska jag göra?
Så mycket som jag inte gör. Så mycket som jag faktiskt gör.
Fack, finns det inget mellanting?
Musiken älskar jag mer än någonsin just nu, den är alltid där. Även när det känns som att min värld ska fullkomligt bryta samman, dö, brinna upp, knögglas ihop som ett underkänt matteprov i händerna på en elev, så finns den alltid där.
All denna kärlek, för det är det. Kärlek. Pure and simple feeling called love.
Okej, när jag läser igenom den här texten så ser den extremt sentimental ut, men äsch, det får den vara.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar