We are scientists:

Awesome band! Awesome låt!

Anyway, nu ska jag fortsätta kolla på Coldplay Worldstage på Mtv...

No surprises...

Jag känner mig nollställd. Vad ska jag göra?
Så mycket som jag inte gör. Så mycket som jag faktiskt gör.
Fack, finns det inget mellanting?
Musiken älskar jag mer än någonsin just nu, den är alltid där. Även när det känns som att min värld ska fullkomligt bryta samman, dö, brinna upp, knögglas ihop som ett underkänt matteprov i händerna på en elev, så finns den alltid där.
All denna kärlek, för det är det. Kärlek. Pure and simple feeling called love.
Okej, när jag läser igenom den här texten så ser den extremt sentimental ut, men äsch, det får den vara.

Hold me now...

Ack, sitter och lyssnar på Elastica och känner att jag är ganska fast i 90-talet.
Känner mig kanske lite mindre pressad, men det är säkert bara tillfälligt. Peppar mig själv, låter kreativiteten flöda.

You'll want to be mine...

No distance left to run - En film om Blur

Oh my baby, oh my baby, oh why, oh my.
Orden går runt i mitt huvud just nu. Kom precis hem ifrån bion. Herregud, vilken film! Jag satt där, fastnaglad i den mjuka fotöljen i biosalongen och rörde inte bort blicken ifrån skärmen för en sekund. Tror nästan det föll en liten tår där i slutet, men det behöver vi inte nämna.
Jag gick också med i en tipsrunda(som gick runt i den inte så enorma salongen på Biorio) om Blur, där man visst kunde vinna dvdn. Det var riktigt nördiga frågor, och jag kunde visst alla. För jag vann. Ja, jag vann.
När eftertexterna gick igång på skärmen så kom en kille och ropade ut i mikrofonen att "Kajsa Lundquist kan komma fram här och hämta sitt pris". Oh dear. Där gick jag fram med mina Levi's och kängor, kopierat från Blurs photoshoot från den klassiska "British image 1" texten skrivet på väggen bakom medlemmarna, och skrev ned min address och fick även Alex James bok Bit of a Blur i svensk version. Jahapp. Trevligt.
Jag vet inte vad jag ska skriva om filmen riktigt, mitt huvud är ganska dåsigt just nu. Men den var fantastiskt fin, men samtidigt ganska deprimerande, men samtidigt ganska glad.
Man tänker efter man har sett den, och det är bra. Det är det jag vill ha utav en film, att gå hem och tänka på de olika kommentarerna de sagt, antalet cigaretter de rökt...
Oh my baby, oh my baaabyyy, oh whyyy, oh myyyy...

Plastic Beach

Det är officielt! Plastic Beach, Gorillaz nästa album kommer att släppas 8 mars! Yes yes yes!
Tracklisting:
'Orchestral Intro'
'Welcome To The World Of The Plastic Beach' (feat. Snoop Dogg)
'White Flag (feat. Kano & Bashy)
'Rhinestone Eyes'
'Stylo' (feat. Bobby Womack and Mos Def)
'Superfast Jellyfish' (feat. Gruff Rhys and De La Soul)
'Empire Ants' (feat. Little Dragon)
'Glitter Freeze' (feat. Mark E Smith)
'Some Kind Of Nature' (feat. Lou Reed)
'On Melancholy Hill'
'Broken'
'Sweepstakes' (feat. Mos Def & Hypnotic Brass Ensemble)
'Plastic Beach' (feat. Mick Jones & Paul Simonon)
'To Binge' (feat. Little Dragon)
'Cloud Of Unknowing' (feat. Bobby Womack)
'Pirate Jet'

Radiohead - Anyone can play guitar

Måste säga att jag är lite svag för Jonny Greenwood...

Stylo - Gorillaz

Gorillaz uppkommande singel Stylo har läckt ut. Ja, jag vet, jag borde ha väntat med att lyssna, men min tålmodighet svek mig.
I alla fall, Gorillaz har tagit en elektronisk vändning.
Det låter fortfarande som dem, men med lite mer synt, lite mer 70-tals disco och lite mer av allt. Damon Alba... Förlåt, 2-Ds röst är lika drömmande som alltid, särskilt i början. Beaten får mig att tänka på tetris, men på ett bra sätt.
I like it, a lot.
Trailer till nya skivan, som nyligen postades, btw:

This is a low...

Okej. Känner mig fail igen = Avreagerar mig på detta klotterplank.
För det första har den här dagen varit allmänt nej. Allt har gått sämst.
Förutom bilden, den gick ganska okej, men den kommer jag väl antagligen att sabba nästa gång.
Jag känner så mycket press så att jag bryter ihop så fort någon bara nämner "den är inte så bra" till någon liten mening i någon uppgift.
Jag är trött på att vara jag. Jag är trött på att vara så jäffla tyst hela tiden. Jag är trött på allting.
Press press press.

What's he got?

Hohoho, såg nyss att jag är en av Graham Coxons topplyssnare på LastFm. Awesome, I know.


I alla fall så närmar sig både No distance left to run-premiären och nationella proven med stormsteg. Ska jag vara glad, eller? Jag antar det.

Oh dear...

Jag är i London nu. I en bio-salong. Säger vi. Alright? Jag sitter INTE hemma och skriver om bläckfiskens näringsväv.
Världspremiärens röda matta till No distance left to run skedde just för någon timme sedan, med hela bandet där. På riktigt. Behövde bara skriva det, avundsjukan på alla som nu sitter där och stirrar på den stora skärmen MED bandet i salongen är obeskrivlig. Ouch.
Bild tagen för några timmar sedan, gosh...

Feel the pressure...

Ack, det är inte lätt att gå i nian just nu. Tre dagar i skolan, och det känns som att det där "så extremt härliga jullovet" inte har existerat. Jag fylls av krav, krav, krav. Gör så! Det blir bättre då! Gör si! Så blir allt bra. Nej. Just nu blir det inte bra. Stressen är som ett moln, ja, det är en bra beskrivning! Ett moln av stress, press och lite, tack gode någon, musik.
Nationella proven närmar sig som en våg. En våg som bara vill äta upp allt. Allt i detta fall är jag.
Failar jag, kommer jag antagligen bara lyssna på Radiohead de närmaste månaderna. Lyckas jag, kommer jag antagligen springa runt överallt lyssnandes till Vampire Weekend.
Kajsa, detta klarar du! Och DU, detta klarar du också!
Vi dör ju trots allt inte om vi kanske får ett fel här och där, tvärtom, så lär vi oss något av det. Typ.

Ack, så vackert:

De gamla goda tiderna...

Tredje bandet, särskilt.

Tomorrow comes today...

Ingen aning vad jag ska skriva, säga, göra. Sitter som en Zombie och lyssnar på Blur/Gorillaz/Graham Coxon/The Good, the Bad and the Queen/Me me me(=Alex James sidoprojekt som släppte typ... 3 låtar).
Skola idag, inget särskilt. Tröttare än vanligt. Snart kommer allt gå i cirklar igen. Vakna, åka till skolan, vara i skolan, halvsova genom mesta av dagen, åka hem, lyssna på musik, äta, sova, etc.
Vad som håller mitt humör uppe? Att jag ska se No Distance Left To Run på bio den 22 januari.

No distance left to run - Blur

Har jag sagt att detta förmodligen är en av de vackraste kärlekssångerna någonsin?
Nu sa jag det i alla fall.

Bilden behövde bara vara här:

Pulp

I min nuvarande galna 90-tals britpop obsession så lyssnar jag mest på, som ni vet, på Blur. Men alla andra band då? Suede? Pulp? Elastica? Oasis? (sistnämnda är väl inte mina favoriter precis, men alright). Mest (utanför Blur) så lyssnar jag på Pulp.
Pulp, med frontmannen Jarvis Cocker som jag måste erkänna att jag är lite lite svag för. Debut albumet är ett, nästan, måste om man gillar britpop.
Om ni fortfarande tvekar:

There's no other way...

Nytt år.
Heja Kajsa!