In a chemical world...

Vet inte ens vad jag gör längre. Eh, sitter och lyssnar på musik dygnet runt.
Just nu Blurs Mile End spelning från '95, I love bootlegs.
Nästa vecka ska jag antagligen åka upp till Dalarna eller något. Visst, planera saker utan min vetskap. Jag är inte särskilt pepp på att åka skidor, snarare sitta på någon klippa någonstans och lyssna på musik. Åh, vad det där sista lät härligt. Men nej, skidor ska det vara. Tunga kläder, pjäxor och... eh... skidor.
Jag vill till den där klippan... Nu... Tack.

Help the aged...

That's it, peace & love it is!

I'm so sad, I don't know why...

(observera slutet på texten under)
Okej. Nu är jag officiellt en sorgsen person, och en arg sådan också... Men nu kan jag inte vara sur på honom, då det är Damons födelsedag, you're one lucky person Damon.

Nu ska jag lyssna på Nick Cave and the Bad Seeds och fortsätta vara sorgsen.

I've seen all the pictures...

Jag lever! JA! Faktiskt!
Det har hänt lite för mycket i mitt liv, jag har liksom inte bara kunnat sitta så här och skriva en text. Vad var det du frågade? Vad som har hänt?
Uhm, jo, för att nämna några saker:

1. Jag har fyllt år. 16 år fyllda den 16 mars. Sweet. Jag fick en ny iPod Classic med... Ack, jag gråter nästan av lycka när jag säger detta, 160 GB! Det är så gott som obegränsat med space! Alla de månader jag har behövt sortera ut vissa skivor eftersom de inte har fått plats på min lilla nano... De är som bortblåsta! Jag får till och med plats med hela No Distance Left To Run på den! Och jag har hela 139 GB kvar, MAHAHAHAH! Jag fick också en Graham Coxon tavla, signerad. Tack. TAAAACK.

Eum... Om vi går till 2. Rytmus intagning. Fack.
Näe, det gick faktiskt okej, nemas problemas. Förutom att micken inte riktigt var på under första låten och juryn inte nämnde det förrän jag hade spelat upp första låten... Men anyway, helt okej!

3. Jag har dansat på scen med Mika. Ja, verkligen. Igen. Ganska fantastiskt, faktiskt. Dock så ångrar jag lite smått att jag inte var med i publiken. Ta inte detta fel nu! Det var jättekul, fantastiskt, obeskrivligt och allting MEN... Konsert med vänner, svett och ont i halsen är även det ganska obeskrivligt. Jag såg ju konserten ändå, alla sånger förutom Grace Kelly, men... Det hade varit ganska underbart att gå med de personer jag hade tänkt att gå med från början. (känner fortfarande dåligt samvete...)
Men ack, Mika kom ihåg mig. Han gick fram till mig och sa simply "I know you! I've seen you before!". Min glädje efter de orden hade sagts var ganska gigantisk.

4. Gorillaz hade sin första övningsspelning igår. Vad fasen. Här är man så gott som inbjuden dit, OCH SÅ BOR MAN I FEL LAND. Damon står knappt en centimeter från publiken, jag vill vara där, nu.

Pretend you never went to school...

Förlåt mig, jag är en oaktiv tråkig människa. Men jag har faktiskt haft lite att göra, AEUM.
Anyway, Södra Latin bild och form-arbetsprovet = KLART! YES! Är nöjd, men ändå inte nöjd. Skulle kunnat vara bättre, men skulle kunnat vara mycket värre. Är bara glad att jag är klart, phew.
Tonerna av Pulp har ledsagat mig genom den tidigare veckan, ack så underbart det har varit. Jarvis, tack för att du finns!
Btw, så fyller jag faktiskt år imorgon! Ja, 16 hela fina år fyllda! (bara 16? jag måste vara 20 för att komma in på Debaser, HALLÅ?!) Har även nationella prov i Engelska, which is not so nice, but still quite alright.
Jarvis Jarvis Jarvis...

Blah blah blah...

Peace & Love, jag vet att ni vill boka dem. Så gör det. Nu.

Nothing ever changes...

Okej. Beslutsångest.
Självklart ha Peace & Love nu bokat The Kooks(!!) som allmänt känt ställde in förra året, för en EXKLUSIV spening, alltså den ENDA spelningen i Sverige i sommar. Jag borde vara överlycklig?
Ja... och nej.
Visst, mitt hjärta skulle dansa av lycka av att dem live, lycka x 1000. MEN, jag tycker att alla deras andra bokningar är ganska... ja, dåliga. Av hela deras utbud så är det egentligen bara Kooks, Little Dragon och Kent som jag skulle vilja se(nej, jag har ingen vilja att se Jay-Z eller Alice in chains för tillfället). Och frågan är då; Är jag villig att köpa en biljett för 1500 kr för att få se de banden?
Nej, skulle det vara egentligen. Men det där med "Bandet tar en paus i inspelandet av nya plattan för att komma och besöka oss i Borlänge i sommar" känns så himla speciellt och fint. AAARGGHH, det hade varit så mycket lättare om de inte hade blivit bokade.
Hade någon annan artist som jag verkligen gillar haft en spelning hade jag nog övervägt det, men så är inte fallet.
Suck...

St. Vincent

Det är så härligt att hitta ny musik.
Eller, just detta fall är det inte en ny artist, sanningen är att hon har varit around ganska länge.
St. Vincent AKA Annie Clark heter hon. Spelar... Ja, typ alla instrument, sjunger väldigt eget och har extremt snyggt hår. Det sista hör inte till saken, ville bara lägga till det.
Hennes musik är speciell och... allmänt skum. Om ni klickar här, kommer ni förstå vad jag menar.

Marrow:

Jag saknar ord för hur episk den här mannen är...

Plastic Beach

Okej. Nu har jag den, i alla fall i min dator. Plastic Beach.
Nej, jag har inte gått över till att ladda ned musik, jag ska köpa skivan så fort den kommer ut MEN, det var helt oemotståndligt, när den nu fanns där.
Hur jag ska beskriva skivan med ett ord? Elektronisk.
Visst, jag hade förväntat mig ett aning mer elektroniskt sound, men jag blev förvånad över hur mycket synt det faktiskt var.
Detta märks dock inte i inledningen, som simpelt heter Orchestral Intro. Stråkar, underbart.
Men vackrast är nog On Melancholy Hill, en sång utan något samarbete från någon annan artist bara Damo... Förlåt, 2-D och hans synt.
En annan höjdpunkt är Some kind of nature, med ingen annan än Lou Reed himself.
Så köp den, do it. Lyssna i alla fall på den, ni mår bra av det. Trust me.